Väskan är packad med kläder och leksaker!
För ca 12 år sedan så började tankarna om mitt ursprung snurra i huvudet mitt. Att göra en återresa var långt ifrån något som jag tänkte göra där och då, utan ville hinna med att både bli friidrottare och utbilda mig inom IT. Sagt och gjort 12 år senare har jag både hunnit med friidrott och utbildning.
Planerna för att göra en återresa tog sin början förra året då jag började känna mig redo (om en nu kan känna sig redo). Sagt och gjort så fortsatte planerna och i november i år skulle jag resa.
Det svåra var att ta första steget, att skriva till barnhemmet. Tankar som väcktes var att ”Tänk om de inte svarar” eller ”Om man inte får besöka barnhemmet”. Jag fick hjälp av Susanna, som jag lärt känna via mitt jobb på SOS Barnbyar, att skriva e-mailet. Hennes egna erfarenheter från att ha genomfört en återresa stärkte mitt självförtroende kring att genomföra min återresa.
Efter jag fått iväg mitt e-mail till barnhemmet så dröjde det inte mer än två dagar så fick jag svar tillbaka. Mitt hjärta det bankade hårt i bröstet när jag såg att jag fått svar. Jag öppnade e-mailet och läste, ”Du är varmt välkommen att hälsa på”. Så kul att de vill träffa mig och att jag får chansen att träffa dem. Nu låg vägen öppen för en återresa till Indien.
Jag nämnde att jag tänkte göra en återresa till Indien för min kompis P-A, som varit min vän i 12 år sedan studietiden. P-A tyckte det inte lät så bra att resa själv och bad om att få tänkta lite på om han kunde ta ledigt från sitt jobb för att göra sig fri för en resa. Dröjde inte mer en natt så bestämde sig P-A för att göra mig sällskap på denna STORA resa.
Resan tog sin början 17 november från Arlanda Stockholm där jag en gång landat för ca 29 år sedan.
Följ med på resan här via min blogg!