Senast uppdaterat den 12 november, 2020
Följande text är bara tankar och ber om ursäkt på förhand till de som känner sig påhoppade. Vill vara tydlig med att jag inte har något emot någon i de exempel som jag använder för att reflektera.
Har suttit och läst dokumentation inför Riksidrottsforum 2020 och kan konstatera att den svenska idrottsrörelsen är något på spåren. Jag blir glad av det jag läser, nu när vi utvärderar 2018-2021 och blickar framåt för åren 2022-2025.
Men något som slår mig är att vi fortsatt inom idrottsrörelsen har svårt att nå idrottssvaga områden. Att vi har svårt att rekrytera och behålla både barn och ungdomar men även ledare i idrottsföreningar. Hur kommer det sig?
Vi har idrottsprofiler från alla samhällsklasser, från alla delar av landet, med alla olika bakgrunder och tillhörigheter som är förebilder. Våra förebilder borde locka barn, ungdomar och ledare till att vilja aktivera sig inom idrotten. Men vad är det då som gör att vi inte lyckas rekrytera och behålla barn, ungdomar och ledare? Finns nog oändligt många svar till den frågan och lika många lösningar. Detta överlåter jag till alla er som faktiskt kan området.
Jämställdheten inom idrottsrörelsen är helt på rätt väg!
Jämställdhet inom styrelser inom idrottsrörelsen innebär att inget kön ska vara representerat med mindre än 40 procent i specialidrottsförbunds styrelse och valberedning.
År 2019 når 61 procent jämställdhetsmålet avseende styrelse jämfört med år 2015, då motsvarande siffra var 46 procent. (Arbetsunderlag Strategisk plan 2022-2025, RF.se)
Vad kul med denna positiva utveckling, det var inte en dag försent att det börjar gå åt rätt håll.
Men vad hände med mångfalden i styrelser inom idrottsrörelsen?
Alla ska känna sig välkomna oavsett kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning eller ålder. (Arbetsunderlag Strategisk plan 2022-2025, RF.se)
Gäller inte detta i de ledande rummen inom idrottsrörelsen?
Exempel 1:
En idrott som ligger mig varmt om hjärtat är friidrott, som ni säkert vet.
Friidrotten lockar barn, ungdomar och ledare från alla samhällsklasser och med olika bakgrund(utifrån ovan). Jag vet att det finns så många som tycker friidrott är kul och som säkerligen skulle vilja engagera sig på ett eller annat sätt både i förening och i förbund.
Med den mångfald på och runt friidrottsbanan blir jag bekymrad över att detta inte återspeglas i idrottsföreningars styrelser eller på förbundsnivå.
Exempel 2:
Kikar vi närmre på Riksidrottsstyrelsen (RS), så ser vi otrolig kompetens från alla hörn av idrottssverige. Men tar vi på oss mångfaldsglasögonen, så blir det tyvärr en rätt tråkig bild.
Kan det vara så att förebilder i idrottsstyrelser saknas?
Jag tror om vi som individer saknar förebild som sitter i en styrelse så kommer vi heller inte att söka oss till en styrelseposition.
Tror ni att de som kommer från idrottssvaga områden har någon förebild eller känner igen sig i någon som sitter i en idrottsstyrelse (oavsett förening eller förbund)? Det tror inte jag och där tror jag en del ligger. För får vi in bara en person som någon kan känna igen sig i, så kan det öppna dörren för att fler vågar söka sig till idrottens ledande rum.
Därför tror jag det är viktigt att vi som har privilegiet att sitta i en idrottsstyrelse idag, oavsett förening eller förbund, också öppnar upp rummet och blir förebilderna på riktigt.
- Vi måste våga rekrytera andra än de som har samma åsikter eller kommer från samma bakgrund som oss själva.
- Vi måste våga uppmana våra föreningar fånga upp de individer som visar intresse för att engagera sig.
- Vi måste uppmana våra valberedningar att bredda sitt urval att faktiskt våga föreslå personer som kanske inte uppfyller alla formella krav men som har potential att växa och blomma ut.
Det kanske ska sättas ett procentmål för mångfald i idrottens styrelse precis som för andelen kvinnor och män som nämnts ovan.
Det kanske ger den push som behövs för att vi ska kunna se oss som en inkluderande idrottsrörelse på riktigt?!
Om vi bjuder in mångfalden i våra idrottsstyrelser så är jag säker på att effekten kommer vara en mer levande idrott och vi kommer se påsikt att de idrottssvaga områden kommer inte längre vara idrottssvaga utan idrottstarka!
Låt oss bygga ett idrottssverige som leder samhället framåt!
//Christopher
Länk (Arbetsunderlag Strategisk plan 2022-2025, RF.se)
https://www.rf.se/Arbetsrum/Riksidrottsforum/moteshandlingar/
Foto av Dillon Mangum on Unsplash