Dagen började med lite dansuppvisning på barnhemmet och ramsor som barnen fick läsa upp. De tränade inför nyår, då de ska dansa för sina föräldrar. Både P-A och jag dansade med barnen (film kommer senare i veckan). Det var mycket uppskattat kan jag lova!
Vi ska självklart lära dem ”små grodorna” vid nästa tillfälle.
Sedan lekte barnen, personalen och vi ute på gården en halvtimme för att sedan gå in och äta lunch. Jag är så imponerad av dessa små människor, de kan i ena stunden vara hur livliga som helst för att sedan bli tysta och lugna. Nedan ser ni en bild från dagens lunch.
Det som värmer mitt hjärta är att personalen är så varma och verkligen tar sig tid för varje barn i gruppen. Skönt att både se och känna den värmen som personalen utstrålar. Barnen får vara barn, leka och busa!
Vi tog sedan tåget mot Mysore, som är min födelseort. Från Bangalores smutsiga gator till landsbygdens grönska. Jag blev kär! Bilden nedan är tagen från tågdörren och i floden står personer och fiskar.
2,5 timme senare var vi i en mindre stad, även om det är en stad med ca 900 000 invånare. Men det kändes nästan som att det var fler människor här än i Bangalore på perrongen när vi kom fram.
Konstig känsla att vara i den stad där jag är född. Efter bara några minuter så fick jag frågan om jag talade Kannada (som är det 8:e största språket i Indien). Å vad jag ville svara JA, men tyvärr så kan jag inte mer än ett ord. Snacka om att känna sig begränsad men jag ska lära mig lite under resans gång.
Imorgon styr vi stegen mot sjukhuset för att se om vi kan få fram mer information. Det blir spännande.
Fortsättning följer…