På förmiddagen bestämde P-A och jag oss för att följa upp gårdagens möte med Sesuna, direktören för sjukhuset. Vi ringde upp henne och frågade om hon fått fram några uppgifter. Hon svarade lite svävande på frågan sedan lade hon på luren. Både P-A och jag tittade på varandra med förvånad blick. Vi ringde upp henne igen och då sa hon att de tre som fött på sjukhuset var gifta, och att det inte finns någon mer information, sen bröts samtalet igen. Då bestämde vi oss för att gå bort till sjukhuset för att träffa henne, för att få klarhet i vad hon hade fått fram.
Väl på sjukhuset fick vi reda på att hon tog emot patienter, och att det var därför hon var så snabb på att lägga på luren. Vi satte oss ner för att invänta henne för att kunna träffa henne. P-A hade fått en känsla av att hon inte riktigt förstod varför vi var här och att hon kanske inte riktigt ville hjälpa till. P-A ringde till Agnes på barnhemmet för att få lite råd om vad vi kan göra medan jag väntade på direktören inne på sjukhuset. Han fick tala med flera ur personalen på barnhemmet. Efter ett tag kom P-A tillbaka och sa att vi får vänta på henne så att hon inte går hem innan hon träffar oss. Tiden gick….väntan är lång!
Vi smet iväg efter två timmar för lite lunch och kom sedan tillbaka för att vänta ytterligare i 2 timmar. Till slut vid 17:00, efter 5 timmars väntan fick vi äntligen träffa henne på hennes kontor.
Vi frågade om det finns någon mer information, men hon sa att det gjorde det inte. Hon frågade mig hur vet du att du är född här?! Det står ju i pappren att jag är född här svarade jag och visade henne var det stod. Det är flera av dokumenten ur adoptionsakten som hänvisar till detta sjukhus. Hon blev tyst ett litet tag och sa sedan att vi skulle vänta utanför. Medans vi väntade gick vi genom materialet igen från adoptionsakten. Vi hittade då en referens, likt ett löpnummer, på vaccinationskortet samt en liten handskriven lapp som såg ut som baksidan på ett kvitto.
På lappen stod det skrivet med darrig handstil, ”I don’t want this baby and I give this baby to the memorial hospital”. Sedan fanns hennes, min biologiska mammas, underskrift och tumavtryck. Det var två personer som hade bevittnat underskriften.
Sesuna kom plötsligt ut från sitt kontor för att tala med sin sekreterare, då tog jag tillfället i akt och sa att vi ville visa henne något. Vi visade upp vaccinationskortet med referensen och sedan underskriften från min biologiska mamma. Sesuna frågade varför vi inte visat henne detta tidigare..? Vi sa att vi visste inte om att dessa två fanns i adoptionsakten, det är rätt många papper att gå igenom.
Sesuna trodde att de säkert kunde hjälpa till i sökandet efter min bakgrund. Hon sken upp och sa att hon ville ha kopior på de här sakerna. P-A som hade fotat allt ur adoptionsakten såg till att skicka över bilderna på de båda dokumenten till sekreteraren för utskrift.
Precis innan vi skulle gå blev vi inropade igen till Sesunas kontor. Då satt det en man inne på hennes kontor, chefen för kirurgi. Han hade fått reda på hela historien och tyckte det var jättekul att jag hade kommit hit för att söka efter min bakgrund och mina biologiska föräldrar. Han förstod helt varför en gör en sådan resa. Tala om att hans inställning var helt annorlunda jämfört med Sesunas. Detta var skönt för har påverkade också Sesunas inställning, som nu hade nu ändrats till att bli mer öppen och hjälpsam.
Vi bestämde att vi skulle träffa henne igen imorgon fredag kl 11:30. Förhoppningen är då att hon har bett dokumentationsavdelningen att plocka fram mitt födelsebevis och godkänt att vi får se det, det som från början var enda anledningen till att vi skulle behöva gå till directors office. Fortsättning följer…